Särskild bön sker under den första måndagen av fastan och kallas för ”förlåtelsens bön”. Som namnet anger är denna ceremoni avsedd för att var och en såväl som förlåter andra som att be andra om förlåtelse.

Bönen inleds med de vanliga morgonbönerna samt bibelläsning. En predikan om förlåtelsens betydelse hålls för att uppmuntra de troende att minnas att människan är liksom ångan och snart kommer att försvinna.

I slutstadiet av ceremonin bugar biskopen vid altarets högsta stege med ansiktet mot församlingen och säger: ”Jag är syndaren som har syndat inför den Allsmäktige Gud och inför er. Herre, förlåt mig mina synder, liksom jag har förlåtit dem som står i skuld till mig. Mina bröder och systrar, förlåt mig alla mina synder som jag har begått mot var och en av er. Och jag i min tur förlåter dem som står i skuld till mig. Om jag står i skuld till någon av er, så ber jag den personen träda fram och jag är beredd att återgälda det jag är skyldig.”

Sedan står biskopen vid bibeln. Prästen går fram till bibeln, kyssar den och fortsätter sedan mot biskopen och ber honom om förlåtelse. Biskopen svarar med: ”I mitt hjärta finns inget emot dig, må Herren förlåta dig.” Biskopen i sin tur ber prästen om förlåtelse, varpå prästen svarar: ”Jag förlåter dig, och må även Herren förlåta dig.” Därefter står prästen kvar bredvid biskopen i väntan på att diakonerna och församlingen passerar förbi.

Biskopen, prästerna och diakonerna samt hela församlingen börjar sjunga ”Lymo Drahmayk Hoyarna” (Jag blickar i ditt hav av barmhärtighet). Varje diakon upprepar samma förfarande som biskopen och prästen genomgick, och ställer sig sedan vid sidan om prästen. Var och en i församlingen passerar Bibeln, biskopen, prästen, diakonerna och de övriga i församlingen som redan har hunnit före, och ställer sig bredvid honom eller henne. På så sätt ber alla varandra om förlåtelse och bildar samtidigt en kedja runt omkring hela kyrkan.

Denna ceremoni är en förberedelse för fastan och upprepas enbart en gång om året.